denna morgon var den värsta hittills. det är alltid värst på morgonen. nu känns det som "bäst" om man kan säga så. jag har ätit o druckit o knaprat mängder med piller. imorrn är martins student. o det känns verkligen förjävligt att det skulle bli såhär. såklart kan jag inte hjälpa det. o jag vet att det inte är mitt fel men ändå ältar jag det hela, hela tiden. det är så jävla typiskt o självklart ska min otur glida in samma vecka som student o binas b-day o sthlmsfesten o en fullbokad vecka på salongen. jag vill bara skrika. men det gör för ont.





i fosterställning har jag legat de flesta minuterna sen i tisdags. jag har fått hjälp av mamma att byta sängkläder för jag har feber hela tiden o därmed kan man tro att jag har en vattensäng. äckligt, jag vet :P
jag ska försöka vara uppe på benen nu i några timmar o dricka massa vatten för jag vill vill vill vill så gärna orka med iaf halva dagen imorgon. för imorgon blir lillebror otroligt stor.   <3