jag tänkte att det vore en bra idé att skriva lite i bloggen under graviditeten. för jag tycker nu att det är kul att gå tillbaka o läsa gamla inlägg o fundera över hur allt var då, kontra nu o hur man ser saker o ting med andra ögon en tid efter. men det var ju inte så himla kul att vara gravid. åtminstonde inte den här gången. förhoppningsvis blir det mysigare nästa gång. griniga, gnälliga inlägg är väl aldrig kul att gå tillbaka o läsa. fast antagligen kommer jag tycka att all värk o smärta är en fis i rymden när ungen väl kommit ut. att det var värt varendaste sekund.

dagarna flyger förbi. snart är bebis här. magen är galet stor nu. har lovat mig själv att aldrig bli såhär tjock. ska aldrig väga mer än 70 kg igen. undrar hur mkt jag har gått upp? ska vägas på måndag tror jag, har inte stått på vågen sen november när jag blev inskriven. magen växer i rätt takt iaf, den går efter kurvan. SF-mått eller nåt sånt heter det tydligen. vet inte vad det står för. jag vet ingenting oftast känner jag. ingenting om bebisar, om den kvinnliga kroppen och allt därtill. men jag orkar faktiskt inte bry mig heller. jag har inte tid o ork att sätta mig in i allt. jag tror att det löser sig ändå. så brukar jag inte resonera annars. vill gärna ha kontroll. men i det här fallet med graviditeten o förlossningen så spelar det ingen roll hur jag än grejar o donar för kroppen gör som den vill iaf. och ingenting är o kommer att bli som man tänkt sig. för det går inte att föreställa sig. en sak jag borde tänka igenom är väl smärtlindringen under själva förlossningen. jag ska skriva ett förlossningsbrev till barnmorskan. där ska jag berätta vad jag har för önskemål o förväntningar. hur fan ska jag veta det? sist jag var med om en förlossning var dryg 24 år sen. jag har inga ord att skriva ner på det där pappret.

jag jobbar allt mindre. har varit sjukskriven från 1 mars halvtid o sen april 75%. jag jobbar bara några enstaka timmar i veckan, o knappt det klarar jag av. den 8 maj jobbar jag min absolut sista dag på salongen. om ett mirakel inträffar o foglossningen försvinner så jobbar jag gärna några dar till, men sån tur drabbar aldrig en sån som jag. o samtidigt som man försöker hålla humöret uppe i smärtstillande pillerdimman o vanliga värkdagar så utövas ett kallt krig mot försäkringskassan. inte en krona har jag fått, fast jag blev sjukskriven för 2 månader sedan. o är det något förutom en sparkande bebbe i magen, så är lack of money en stor bidragande faktor till att det blir på tok för lite sömn om nätterna.

att vara hemma från jobbet. "ledig", höggravid eller sjukskriven eller vad man nu säger om mitt tillstånd,  är jag inge bra på. jag är fullkomligt värdelös att att vila. att göra ingenting alls är en konst. om jag ätit piller så blir jag sängliggande, men samtidigt jätteirriterad o rastlös på att kroppen blir så oandvänbar.
när jag datanördar sitter jag iaf still. iofs jävligt obekvämt, men still. jag får bli bättre på det här med bloggen helt enkelt. vi hörs.

---