gårdagen, var en såndär dag där allting verkligen var underbart o alldeles perfekt.
en mysig dag med mamma i sthlm, med lite shopping o god mat. eric mötte upp oss
min vackra, underbara eric. fan va fin du är- jämt. kön in till annexet var grotesk men gick fort.
jag dör på något sätt varje gång de spelar. tiden står stilla samtidigt som den flyger fram.
kent är så jävla bra live. jocke berg är magisk. han behöver bara stå rakt upponer
men ändå fånga tusentals. det är en upplevelse som är svår att sätta ord på.
musik, melodi o text som betyder så mkt o få det levererat precis framför nosen.
att få uppleva det med de som betyder så himla mycket för en osså, mamma o eric.
att bli extra hårt kramad under vackra textrader o få kyssar i nacken till 747.
jag säger som så, det är som att dö, men mkt bättre. jag vill dö om & om igen.

jag saknade "ingenting någonsin". eric saknade "socker", men han var glad ändå
för han hälsade på prins carl-philip på herrarnas. och de ord som slinker ur eric är  "tjenare prinsen!"
haha!